Träslövs kyrka

Träslövs kyrka

Träslövs Kyrka byggdes år 1850, i nyklassisk stil. Det var under kyrkoherde Glasell detta skedde efter hårt motstånd från församlingsborna, där många ville ha kvar den gamla kyrkan.

1857 målades kyrkan invändigt i ett rutmönster av brunt, grönt och rosa och samtidigt byggdes en orgel av J.N. Söderling, Göteborg. Den hade tio stämmor.
Samma år förgylldes och målades den nyanskaffade altaruppsatsen, med kors, törnekrona, svepeduk. (Korset kom sedan till Träslövsläge kyrka när det var färdigt 1926 och placerades 1951 framme i norra koret när altaruppsatsen av Joel Mila blev färdigt.)

1886 tillbyggdes och ombyggdes orgeln av S Molander, man lade till åtta stämmor. Kh Fehrman sänkte 1000 kr för detta tillbygge och samma år skänkte han det av honom i Oberammergau (Bayern Tyskland) inköpta stora krucifixet. Samma tid målades kyrkan om och fick nya rutor i grått med gröna blad.

1950 renoverades kyrkan under t f kh Hagman. Sakristian flyttades från att ha varit bakom altaret, till under läktaren där bänkar togs bort och två rum inrättades. Koret förstorades och man lade på ett parkettgolv över de gamla brädgolvet målat som ett marmorerat schakbräde.

1967 sattes en ny orgel in med tjugotvå stämmor. Den byggdes av Tostareds orgelfabrik.

1988 ommålades innertaket och väggarna fick sin empiregula färg och den röda gångmattan lades in. Det stora altarkrucefixet flyttades fram en halv meter och belysning ordnades bakom. Dessutom flyttades ljuskornorna ut över bänkarna från att tidigare ha varit i mittgången.

Träslövs kyrka

Inventarier

Altarskåp 1990 av Forsberg, föreställande jungfru Maria med barnet samt änglarna Mikael och Gabriel. På den vänstra dörren heliga Birgitta och på den högra s:a Laurentius som är kyrkans skyddshelgon. När dörrarna stängs (vilket sker i fastetiden) ser man törnekransen.

Ambo och dopljsustake gjordes av P E Törestrand, Varberg, 1988.

Dopfunt från tidigt 1600-tal. De tidigare skulturerna är bortagna. Dopfatet är från slutet av 1500-talet, gjort i Nürnberg.

Dopängeln är en gåva av kh Fehrman och en kopia av Thorvaldsens dopfunt i Köpenhamns domkyrka.

Kalken är från 1581 och skänktes av dåvarande slottshövitsmannen Anders Bing. Kalken är förgylld och cuppan omgjord 1877. Därvid användes en silverask skänkt av den karolinske slotshövitsmannen Abraham Bandholtz syster på 170-talet.
Kormattan är vävd hos Agda Österberg, Tre Bäckar, och skänkt av Träslövs kyrkliga sykrets 1960.

I vapenhuset hänger två värjor från 1700-talet som har tillhört Abraham Bandholtz.
Klockorna är omgjutna 1902-04 hos J A Beckman, Stockholm Kyrkogården
Kyrkogården består av en äldre del (1850) runt kyrkan och en yngre del på södra sidan av Träslövsvägen. På den äldre delen finns prästgravarna samlade vid östra kanten av kyrkogården , en nyanlagd minneslund finns.

Historik

Hur gick det till när Träslövs kyrka blev till?

Sedan 1100-talet fanns Träslövs kyrka där Skultagården ligger idag ca 1 km norr om nuvarande kyrkas plats. Men varför flyttades kyrkan?

Idag skall vi få historien om vad som hände som gjorde att kyrkan byggdes helt ny på en ny plats.

I Träslövsboken, som hembygdsföreningen gav ut 1971, har Louise Lönnroth redogjort ganska grundligt om vad det var som hände. Här följer ett utdrag om detta.

Kyrkan på Skulta i dåligt skick

1838 utbetalades ur kyrkokassan förrättningsarvode för syn av kyrkan, förslagsritning till ny kyrka och kostnadsförslag för nämnda ritning. Det var här fråga om en domaresyn, som ägde rum den 17/7 1838. Vid synen hade infunnit sig bl. a. prosten Bexell, kyrkoherden Glasell, vice pastorn Thorbjörnsson, Träslövs församlings kyrkoråd, häradsskrivaren Svenonius, lantbrukaren J. P. Hedenberg på Kvarngården, 11 bönder samt nämndemän. En murmästare och en snickaremästare biträdde med sin sakkunskap. Man konstaterade att kyrkan var i dåligt skick. Tornet hade rejäla sprickor och lutade mot söder.

Träslövs gamla kyrka på Skulta

En ny kyrka

Ett sockenstämmoprotokoll av den 2/4 1835 citerades, vari församlingen beslutat att utvidga kyrkan 25 alnar i öster. Detta beslut byggde i sin tur på ett förslag, som biskopen af Wingård framlagt vid en visitation 1833, då kyrkoherden Glasell för övrigt installerats i sitt ämbete. Biskopen hade uttalat en önskan om att man borde ta bort koret och förlänga kyrkan i öster. Häradsskrivaren Svenonius förkastade vid domaresynen denna lösning och föreslog i stället uppförande av en helt ny kyrka i Träslövs by. Svenonius förslag understöddes av Bexell, Glasell m. fl. vilkas sammanlagda antal uppgick till åtta personer. Då ett dyrbart kostnadsförslag för en reparation av den gamla kyrkan presenterats och kyrkans aktuella ekonomiska ställning bedömts, stannade man principiellt vid att förorda en ny kyrkas uppförande.

kh Glasells kamp för en ny kyrka

När de bevarade sockenstämmoprotokollen åter börjar den 2/8 1840, kommer man rakt in i prosten Glasells kampanj för uppförande av en ny kyrka. Han mötte starkt motstånd från församlingen. Majoriteten av församlingen ville nämligen bygga om sin gamla kyrka enligt biskopens förslag av år 1833. Häremot åberopade Glasell ständigt domaresynens av år 1838 protokoll. Han betvivlade till och med att stenen av den gamla kyrkan ”över 3 sekel gammal och av kuller” ens var brukbar till en ny kyrka. Glasell genomdrev sin vilja, trots segt motstånd från församlingsborna. Sommaren 1850 revs tornet och 1851 resten av kyrkan. Samma år försåldes den gamla kyrkans effekter på en auktion, som utlysts i Varberg och Falkenberg samt omkringliggande lantkyrkor.
Man koncentrerade sig nu helt på den nya kyrkans tillblivelse, men fortfarande fanns den största delen av gamla kyrkans sten kvar på kyrkogården. Vad skulle man göra av ruinen? De närmaste fem åren föreslogs flera gånger på stämmorna att skolhus, sockenstuga eller fattighus skulle uppbyggas av gamla kyrkans stenrester. Så blev emellertid inte fallet. Ruinen lämnades åt sitt öde.

Avslag om kollektmedel

1840 fick församlingen Kunglig Majestäts avslag på sin ansökan om stambok och kollektmedel från hela riket för en ny kyrkobyggnad. Men prosten Glasell var ändå i motsats till större delen av sin församling, optimistisk och erinrade om kyrkans stigande tillgangar. 1841 kunde han meddela träslövsborna att en ritning på en ny kyrka begärts en gång granskats, därefter ändrats och ånyo uppsänts till och denna gång gillats av kungen. Den första ritningen kan ha varit identisk med den som upprättats till domaresynen 1838. Även kostnadsförslag var nu uppgjort. Allt synes ha varit klart inför byggnadsarbetet, men församlingen var inte lika övertygad som sin präst om att en nybyggnad verkligen var beslutad. Men prosten Glasell tvekade inte.

Sockenstämman 1841

Han inledde en sockenstämma den 15 november 1841 med följande ord, som inte tålde motsägelse: ”Vi villje bygga Herranom ett nytt Tempel. Skrift och tiderna vittna: att Kyrkobyggnadsbeslut blifwit fattade och verkställda, icke blott af hemgångne fäder, utan ock af samtida församlingar inom Riket och Stiftet, hwartill äfwen denna församling i långliga tider lämnat understöd och hjelp”. Nu skall man besluta om var den nya kyrkan skall byggas. ”Måtte tiden nu wara inne och dagen kommen för ett enigt afgörande; … och när församlingen endrägtigt och beredwilligt angriper verket skall Gud och Konungen understödja företaget”. Man diskuterar hur lång tid byggnadsföretaget skall ta. Prosten avvisar befallningsmannens i Varberg S. Malmstedt förslag om en tioårsplan och föreslår själv en tidsrymd om 5-6 år. Församlingen voterade emellertid för Malmstedts förslag.

Var ska kyrkan ligga?

Ännu 1842 höjdes en del röster i församlingen mot den planerade nybyggnaden. Men att en ny kyrka verkligen skulle komma att byggas stod snart ganska klart.
Nu koncentrerade man sig på frågan var kyrkan skulle ligga. Vid en omröstning den 15 november 1841 beslöt man använda den gamla kyrkoplatsen. Detta beslut överklagades 1847 hos Kunglig Befallningshavande i Hallands län av några församlingsmedlemmar med häradsskrivaren Svenonius på Jonstaka i spetsen. Som synes var häradsskrivaren en mycket aktiv man i kyrkobyggnadsfrågan De avvisade den gamla kyrkogården som plats för den nya kyrkan. De hävdade att den gamla kyrkogården var sidlänt, så att vatten trängde in i de öppna gravarna, samt att klockarebostället och borgmästarebostället Träslöv Skultagården icke skulle komma att ligga på lagligt avstånd från den nya kyrkan. Brandfaran var överhängande ansåg de. Istället ville de förlägga den nya kyrkan på prästgårdens ägor och i vederlag härför kunde prästgården lämpligen få den gamla kyrkogården. De ansåg dessutom att kyrkobyggnadstiden borde inskränkas till 5-6 år. Invid häradsvägen utpekade man den nuvarande kyrkans plats som mest lämplig. Detta jordstycke på ett och ett halvt tunnland innehades av en änka Kerstin Andersdotter i Nr 8 Träslöv.
Svenonius’ motståndare ansåg att berget låg för nära jordytan på den nya platsen. Det skulle bli svårt att kunna gräva tillräckligt djupa gravar. De ville bygga sin nya kyrka på den gamla kyrkogårdens grund och höll fast vid det gamla beslutet om en tioårig byggadstid. Handlingarna i denna sak behandlades av Kunglig Befallningshavande, som vidarebefordrade dem till Kungliga Kammarkollegium. Kammarkollegiet anslöt sig till det nya av Svenonius utarbetade förslaget, efter att ha konsulterat en besiktningsman, som inspekterat den nya platsen. Konungens Befallningshavande hade liksom Biskopsämbetet också uttalat sitt gillande av den nya kyrkoplatsen. En del församlingsbor klagade förgäves hos kungen över det ändrade beslutet. En kommissionslantmätare uppmätte 1849 platsen för den nya kyrkogården och kyrkan. Prästgården erhöll den gamla begravningsplatsen i vederlag. En kyrkobyggnadskomitté tillsattes och började dra upp riktlinjerna för byggnadsarbetet, som utbjöds på entreprenad 1849.